Idag sken solen inte heller i Borås vilket O fick erfara efter en ruggig morgonpromenad ( sådär vid halv ett på förmiddagen).

På dagens schema fanns bara ett alternativ: städning! Kamraterna i korridoren har under månaders tid klagat på att luftventilationen spottar damm som har sitt ursprung i rum 9. O, som inte gillar städning, har hittills skyllt på bullar i öronen när städning kommer på tal. Igår kom en granne med tops och erbjöd sig att rensa, vilket var en så skrämmande tanke att hon genast erkände att det var en lögn. De enades i stor skala och hotade med att ringa ett saneringsföretag för att ta död på dammråttorna.

Med städhandskarna på satte hon sig länge på golvet och tog ett sorgset farväl av sina kära vänner ( de enda förutom S som håller god min vid såväl glada stunder som hungersframkallade utbrott). Två timmar senare var rummet skinande rent och O helt tom inombords med endast minnet kvar. Hade S varit på plats hade hon kunnat erbjuda en tröstande axel men nu fanns bara den tomma papperskorgen att luta sig emot.

Under kvällen ska O hem och vara barnvakt åt sin lillasyster och alla djuren på bondgården där hon växte upp. Hur mamman och pappan ens kunde komma på tanken att lämna sin blott 18 åriga yngsting ensam är för O ett obehagligt under.

Vi hörs!