Ingen kastade saker på oss, ingen buade och ingen såg att vi darrade som löv. Att S lökar var stora som tefat och att Os smink rann ner på benen hör inte hit. Läraren sa att våran presentation var det bästa han någonsin sett, eller han sa inte just så men såg i uttrycket att det var precis det han tänkte! Vi vet inte om nervositeten berodde på själva caset eller på att vår lärare ser ut som en yngre verision av Brad Pitt.

Alla frågor vi fick i slutet av presentationen berodde på att S utelämnade/glömde bort ca 80% av sin text när hon istället lade sina återstående 80% fokus på läraren! O däremot gynnade gruppen genom att stamma och säga "ehm" mellan varje ord. Tack vare detta tog föreläsningen hela 45 min, som var utsatt tid.

Nu är det dax för lite lunch mingel, detta sker på olika håll. Hörs senare, då vi har en superintressant matteföreläsning om det faschinerande fenomenet linjära algebra! cant wait!