Yo yo yo yoogi bear!

I skrivande stund sitter vi med vårat crew i datorsalen på våning 3 och försöker klura ut hur man startar Matlab (ett räkneprogram för er som mot all förmodan inte är ingenjörer) då vi har prov på det imorgon. Alla andra fattar men vi ser bara en svart skärm som vägrar lysa. Lysande. Ingen vill hjälpa oss och inte heller vara med på vår dansstund vi just hade. Känner oss lite utanför gruppen.

Vi vill ju främja våra vänners hälsa genom att införa dansstund varje dag då många av oss inte hinner med någon annan form av fysisk aktivitet. Engagemanget lever inte riktigt upp till vår förväntan, men vi vet att förändringar i början ofta mottages med kyla, men när dom ser hur våra kilon rasar och hur vår hud lyser kommer de säkert fatta galoppen och hänga på. Vi är inte de som ger upp.

Vår vän W var med lite på ett hörn till en början, men idag när vi gjorde mammadansen slängde han in handduken och sprang iväg röd i ansiktet. Nu sitter han i sitt hörn och pluggar helt ensam, ser ut som att han förstår. Kul när det går bra för andra. Vi överväger nu att införa pappadansen för att få grabbarna lite mer engagerade och för jämnställdhetens skull, alla måste hjälpa till. Pappadansen lär dock mest bestå av juckande och ölhävande rörelser, men vad gör man inte för gruppen.